Idag har vi hunnit med en del, bland annat släpat runt på ett tungt ljudsystem och lite ljus och sånt, för en spelning ikväll som Pär skulle göra. Och så blev det ett hastigt och lustigt besök hos pappa, lite fika hos H och J och slutligen åkte då Pär iväg för att spela och jag tog en sväng till syster för en fika. Hemma igen nu vid 00.30, nybliven ägare till en gitarr med väska och ett par kit med både stål- och nylonsträngar. Passar ju bra för nylonen har inte blivit omsträngad på… väldigt länge.
Sys har nämligen skaffat en sån här, och då passade jag på att spontanköpa hennes gamla. Med övertalningen att hon ändå aldrig använder den. Vi blev nog lika förvånade båda två tror jag!
Ungefär så här ser Ibanezen ut, fast min är rödaktig med mörkare sorgkanter runt kroppen. Egentligen kan man fråga sig vad jag ska med ännu en gitarr då jag knappt spelar på de båda jag har. Men det är väl för att bättra på wannabe-feelingen lite. Nån gång kanske jag lär mig nåt nytt!
Om ett par timmar ska jag åka och hjälpa herr N ned med spelgrejerna igen, så det kanske inte är så dumt att passa på att sova en liten stund.
Det var en gång en dröm. Och en väg och tre dörrar.
Du har minst fyra val att göra – ta nåt av alternativen eller fortsätta vidare – du kan själv bestämma hur det ska se ut för dig… och så kan du förstås sätta dig ned på bänken och vänta. På bättre tider, på att någon annan kommer och går förbi så att du kan följa efter. För enkelhetens skull.
Vad skulle du välja?
(I samma tema som Choose och the choice, fast nu på svenska. Dags att skapa en ordentlig serie av det kanske.)
Fota och bildredigera mycket oftare än jag gjort det senaste året. Det är så himla roligt ju! Och perfekt att frilansa med och kompletterar dessutom mitt vanliga jobb, bra att koppla av med och få igång hjärnan och… ja, det är egentligen bara en massa bra saker. Ett (nästan) perfekt intresse! Vill du se hur den här bilden såg ut före kan du besöka bildbloggen.
Visste ni att hårfärgen har med hormoner att göra?
Blondiner sägs vara mer fertila (de har en högre östrogenhalt), och drar därmed till sig män mer (p g a sin fertilitet såklart, inte hårfärgen i sig) och kan ha sämre matematisk förmåga istället – det är troligtvis därifrån uttrycket ”dum blondin” kommer.
Goda matematiska kunskaper är tydligen förknippat med manliga hormoner. Jag motsäger det inte. Och om smarthet mäts i hur duktig man är i matte så är jag definitivt dum fd blondin och fortfarande lika dum fast numera-ljusgråcendré-nåt-sånt.
Om det är till nån tröst för nån så mörknar blondiner ofta med åldern, eller efter det att de fått barn då östrogennivån sjunker.
Samma sak fast tvärtom råkar mörkhåriga ofta ut för under sin graviditet, att de kan bli lite ljusare i håret. En riktigt luttrad hårfrisör(/ska) kan nog nästan se vilken tid i månaden man är, gravid etc – i alla fall om man är stamkund, och tänker man färga håret kan ens hormoner alltså påverka hur bra och länge färgen sitter. Det ni.
Varför kommer jag att tänka på de där pinsamma t-shirtsen som fanns i början av 90-talet, och som ändrade ton/färg på ställen där det blev varmt?
Janne Arleklint har startat en insamling till Cancerfonden – Fotografer mot cancer med målet att ha sparat ihop 100.000.- fram till den 2:a november 2010.
Häromdagen insåg jag (igen) att jag nog ibland siktar vad som kan tyckas oförsvarligt högt.
Det är inte det att jag alltid tror mig komma dit (jo jo jo), men för mig är det viktigt att ha mål att sträva efter, någonting att lägga min energi på. Gärna något jag tycker är roligt såklart.
Och det här med att våga säga emot. Att våga stå för och tro på det man tycker, det är inte alltid helt enkelt och det finns stunder jag hellre önskar få låtsas att hårfärg har nåt med hur många getter man har hemma bara för att få slippa bry mig… men samtidigt känns det nödvändigt att vara säker på min sak – självklart kan jag ändra mig om det visar sig vara så att jag har fel! Att lära av sina misstag är lite som en slags utbildning. Men ändå. Ha en egen åsikt. Ibland går den med, ibland motströms.
Är det fel att ha ambitioner? Eller våga stå för det man tycker eller göra det man brinner för oavsett vad andra anser?
Och när är det inte bra, när blir det farligt?
Jag har en plan. Att nästan all julklappsshopping ska vara klar till den 1 december så att det sen finns tid att bara botanisera och spontanshoppa roliga saker till sig själv och ”oj men en sån behöver nån säkert också”-saker till andra, roa sig med pyssel och dylikt och sitta och fika i lugn och ro på nåt trevligt café till nån trevlig julmusik medan alla andra hastar förbi utanför fönstret.
Det ösregnar ute, och det bryr mig faktiskt inte så mycket men vissa dagar är ändå som gjorda för att göra det jag alltid säger att jag ska göra:
läsa psykologi, fotografera livet, skaffa hundar och bli bohemisk fårbonde i ett stort hus på landet där avgaser är något sällsynt och dit alla är välkomna i tid och otid.
Samtidigt. Jag har ett roligt jobb och tusen planer för hur det kan utvecklas och vad man kan göra med det jag jobbar med.
Och det är sånt som får en att fortsätta vidare.
