Det här med singelliv har minst lika många fördelar som nackdelar. Jag misstänker att det har lite med hur man väljer att se på det.
Ingen hör, ingen ser
Är man ensam hemma så är man. Jag känner inte att det måste utvecklas i detalj men man är fri att vara såväl dålig i magen som i huvudet utan att behöva bry sig om vare sig sin egen image som nån annans väl och ve. Man får ligga halvt upp och ned i soffan med fötterna uppe på ryggstödet utan att nån stör sig på det och man kan sjunga “Ain’t no sunshine” för kråkorna – de lär inte misstycka.
Tyvärr är det ingen som hör och kan trösta när man slår armbågen i nåt och lyckas träffa exakt på “spirr”nerven. Eller när man man mår väldigt dåligt. Eller är väldigt ledsen. Inte heller hör eller ser nån när man är glad och ingen skrattar med.
Matlagning
Det går inte att laga mat till en person. Åtminstone kan inte jag det och det betyder att om jag gör mat som inte tål frysas (tonfisksallad är nog ingen höjdare fryst) har jag minst en lunch och en middag som jag ska äta samma sak och fixar jag en chili con carne brukar jag få ut mellan 6-7 portioner på ett 4 portionersrecept (vem feldoserar frågar jag mig – rutiga kokboken eller jag?).
Inga problem för mig, jag kan leva på bara filmjölk i 3 månader om jag måste. Men jag vet de som avskyr att äta samma sak två måltider på raken.
Det är förstås inte roligt att äta ensam. Inte heller att laga mat ensam är speciellt roande anser jag. Å andra sidan är det inte speciellt roande att ta livet av nån annan heller varje gång man försöker göra sig till.
Lördag och söndagmorgnar
Jag har alltid gillat att ligga kvar i sängen och dra mig när jag är ledig och inte har nåt planerat, speciellt sen jag började jobba som en tokig för då har även helger för egna intressen nästan försvunnit helt. Det är så skönt att få ligga på rygg och filosofera en stund över allt möjligt som vad man ska göra under dagen och äta till frukost och…
Det jag saknar är att göra det här med nån för det är rätt skönt att vakna upp med nån annan också. Och riktigt mysigt att äta frukost ihop med nån för frukosten blir aldrig riktigt detsamma ensam.
Jag skulle kunna tänka mig att bo i kollektiv bara för att få nån att äta frukost ihop med.
Jag ser vad jag vill
Om man gillar tv och har en tv så har man dessutom friheten att själv få bestämma vad man vill se på den. Inte för att jag bråkat speciellt ofta om tvprogrammen när jag väl hade delad vårdnad om en tv heller men om det känns mer uppiggande att veta att man får sitta ensam hemma och dricka en öl till sin pizza och se nån sport – då ska man göra det.
Sport får definiera såväl barnförbjudet som mycket barnförbjudet i sammanhanget.
Prata med vem jag vill
Det finns ingen som är svartsjuk. Med andra ord är det fritt fram att ringa till såväl ex som föredetta ex och alla eventuellt potentiella ex.
Tyvärr har även ex en förmåga att skaffa sig egna potentiella ex och försvinner således ur bekantskapskretsen efter ett tag. Såvida de inte är av kategorin som fastnar under skosulan likt tuggummi och det slutar med att man får skrapa av dem. Eller de där blodiglarna (ok, det finns en och annan trevlig också men de tänker jag inte dra upp) som råkar dyka upp efter vägen fastän man verkligen gjort sitt bästa att slippa undan.
Jag vet inte riktigt vad som är värst – att ha bottenskrapet kvar eller förlora det som var bra.
Åk vart du vill och gå ut hur du vill
Ingen frågar vart du går och inte när du kommer hem heller. Eller om du kommer hem. Planerar man en natt nån annanstans än hemma i ens eget sovrum har det här sina fördelar.
Fast det kan vara lite jäkligt att ingen upptäcker att du aldrig kom hem. Förrän du saknats på jobbet ett par dar.
No backseat driving
Finns det nåt värre än när nån sitter bredvid och berättar för en hur man kör? Eller hur fort det går? Visserligen försvinner ett par extra ögon att hinna se polisbilen i tid eller nån som öppnar huven och åtminstone låtsas kunna nåt (eller ger mig chansen att visa att jag kan nåt) samtidigt som de diskret sms:ar “Bärgning” till nåt 3-siffrigt nummer och man kan gå hem med vetskapen att man är tillsammans med en hjälte (som hade en laddad mobil på sig).
Dina pengar är alltid dina pengar
Inte nån annans. Eller ja… bankens förstås – de gillar att ha dina pengar också. Sen går det ju inte rå för att man alltid är pank. Och att man störtar i personlig konkurs varje gång man råkar ut för en svacka och inte är född med guldbyxorna på.
Ibland är det skönt att ha en extra plånbok i hushållet. Dvs om man tillhör paret som inte bråkar om de där jäkla papperslapparna och guldmynten.
Vad är bäst, singelliv eller dubbelliv? Och vad är det bästa (eller det sämsta om du nu är på dåligt humör) med dem båda?
