Vid ett tillfälle bloggade jag Take five med sång av Carmen McRae. En jazzig skön låt jag gillar att spela ibland. Och den första låten jag fastnade för på Radioheads In rainbows var 15 step.
Idag fann jag en mix av dessa båda (där Take five är instrumental)! 
När jag i fotobloggen visar bilder från övergivna och gamla ställen, bloggar jag här istället om ett slags stillestånd som verkar ha uppstått. Inte för att det är stilla utan mer för att det rör sig i ett väldigt förbestämt mönster just nu. Inte så bloggbart intressant tyvärr men here we go:
Jag vaknar segt och trögt, trött som bara den. Det regnar ute. Jag åker till jobbet. Sitter på jobbet och jobbar (nej det är inte tråkigt om nån nu undrar det). Åker hem igen. Det regnar OCH blåser ute. Sitter inne och letar och redigerar bilder (eget pyssel). Försöker läsa en kort stund men somnar nästan med boken. Faller in i onaturligt tung sömn…. och nästa dag gör jag samma sak igen.
Jag får helt enkelt lätt lappsjukan av sånt här. Och samtidigt är det lite… skönt. Det ger mig skuldkänslor.
Dagarna trillar förbi och jag hinner knappt blinka känns det som. Shopping igår, såväl julklappar som födelsedagspresent och lite najs till mig själv såklart.
På dagarna sitter jag och nyser – men nån riktig förkylning vill bara inte bryta ut – korrar katalog, strukturerar om och funderar och testar alla dessa alternativ som finns att ta till när man ska göra om nåt (och hoppas nåt ska bli aktuellt), gör lite layoutförslag och provar faktiskt skissa en och annan logo som omväxling.
På kvällarna sorterar jag bilder (och det finns att göra kan jag säga), retuscherar lite, lyssnar på musik, hjälper nån ibland, fixar ett eller annat frilansjobb och väntar på att få träffa Pär i slutet av veckan. Och ute blåser och regnar det… även om det för stunden är uppehåll.
Vi får nog snart ta och bryta den här jargongen tror jag. Ska bara andas klart lite.
Dagens låt: Porcupine Tree – The sound of Muzak
Ute regnar och blåser det rätt rejält men inne är det ändå ganska skönt, sitter och plockar bland alla mina bilder, försöker sortera i kaoset en aning.
Bilden togs en tidig sommarmorgon 2008, jag var och nattade över i lillstugan på landet och det här var vad jag vaknade till. Jag tyckte det såg så mysigt ut att jag var tvungen föreviga det på bild.
Helgen har använts till att spela en hel del spel, läsa, äta och sova och en liten långpromenad uppe på klipporna på lördagen hann vi med också. Och en liten lätt shoppingrunda på söndagen.
Spelen var Word Challenge på Facebook (våga älska tävla med sig själv) och Machinarium som jag varmt kan rekommendera – det är hur sött som helst! Mest för att det är så fina illustrationer och även ljudet och känslan är genomtänkt genom hela spelet. 
Kort dock… jag hann igenom det på mindre än två dar med Pärs hjälp.
Nu till det fina med spelet. Det är ett tänka-spel (proffsen säger tydligen äventyrsspel, nåja…) där man får klura och lösa gåtor och andra finurligheter. Av det enklare slaget då – inte alls så avancerat som jag tyckte Syberia I & II var ibland – min hjärna är inte riktigt så smart tyvärr.
En annan fin grej med Machinarium är att det är ganska billigt, får lätt plats på hårddisken och flashbaserat (fast det märks inte) och så finns det till både mac och pc.
Ok, jag erkänner. Jag blev helt klart lite kär i det.
Pär har bloggat lite om spel här.
Det har varit en tuff vecka på flera sätt och vis, jag är glad att jag hade måndagen ledig.
Ikväll lagade Pär mat och sen blev vi sittande i varsin ände av soffan med varsin dator och utmanade varann på word quizzes på Facebook. Pär vinner såklart hela tiden. Att göra nåt annat kom mig aldrig för. Det regnar och är trist ute som bara den, har snöat under eftermiddagen – första snön här nere!
Och jag är trött. Riktigt fredagstrött. Kvar väntar nog bara tandborstning och sängen nu.
Dagarna rusar på, massor av uppdämd vilja att sätta igång nåt större. Nåt med bilder, nåt med lägenheten, fixa och dona, nåt roligt! Men så tryter orken. Små saker löser sig efter vägen och andra större dyker upp istället och överskuggar de roliga små händelserna. Och tröttheten med det och plötsligt vill jag bara gräva ned mig i soffan med en bok.
Det låter lite makabert men det betyder inte att allt är bara dåligt, det finns en hel del bra saker också såklart.
Som att jag har fått jobba utanför kontoret och träffat lite roliga kollegor idag och fått ett provtryck att gräva i imorrn. Fixat ett annat litet jobb när jag kommit hem och fyllt i lite viktiga papper som jag strax ska gå och posta så det äntligen är ur världen.
Har en man (får man säga finaste man?) som är på väg hit, stora delar av julshoppingen ska sättas innan helgen och födelsedagspresenter till bonusflickan ska inhandlas. Och så blir det lite annat smått och gott.
Det går att vara så fantastiskt glad för det som finns och underligt nog ibland lika glad för det som försvinner. Knäppt va?
Dagens bästa: Fina människor.
Dagens låt: We’re going to miss you – James.
Kan man läsa ur en bok. Sova en del. Våga vägra röra datorn… ja iallafall större delen av dan. Klinka fram skalor på gitarren tills fingrarna blöder. Ta en riktig långdusch mitt på dan när man i normala fall nyss haft lunch och sitter med kaffekoppen för att komma igång igen. Tassa runt i mjukiskläder hela dagen. Sitta ensam i sängen och bara stirra rakt in i en vit vägg i lite för många minuter. Äta vindruvor och läsa lite mer.
Ibland är det skönt att ta en liten minisemester från kreativiteten och allt som hela tiden poppar runt i skallen. En eller några dar bara, för att få igång hjärnverksamheten igen.
Resten av veckan kommer det att hända grejer. Och nästa. Och veckan därefter. Och…
Jag känner en kreativ person som brukar snickra saker, när han har jobbat mycket på ett och samma projekt. Det hade varit perfekt att sysselsätta fingrarna med istället för att hela tiden belasta hjärnan. Gå ut och gå är ännu en ganska skön sysselsättning.
Idag har vi hunnit med en del, bland annat släpat runt på ett tungt ljudsystem och lite ljus och sånt, för en spelning ikväll som Pär skulle göra. Och så blev det ett hastigt och lustigt besök hos pappa, lite fika hos H och J och slutligen åkte då Pär iväg för att spela och jag tog en sväng till syster för en fika. Hemma igen nu vid 00.30, nybliven ägare till en gitarr med väska och ett par kit med både stål- och nylonsträngar. Passar ju bra för nylonen har inte blivit omsträngad på… väldigt länge.
Sys har nämligen skaffat en sån här, och då passade jag på att spontanköpa hennes gamla. Med övertalningen att hon ändå aldrig använder den. Vi blev nog lika förvånade båda två tror jag!
Ungefär så här ser Ibanezen ut, fast min är rödaktig med mörkare sorgkanter runt kroppen. Egentligen kan man fråga sig vad jag ska med ännu en gitarr då jag knappt spelar på de båda jag har. Men det är väl för att bättra på wannabe-feelingen lite. Nån gång kanske jag lär mig nåt nytt!
Om ett par timmar ska jag åka och hjälpa herr N ned med spelgrejerna igen, så det kanske inte är så dumt att passa på att sova en liten stund.
Lutfisk. Är det nåt att hänga i granen till jul?
Jag minns det mest som nåt sladdrigt man med nöd och näppe klarar suga i sig. Eller ja… jag klarade det inte alls.
