Digital scrapbooking

”För oss som inte gillar saxar.”

Jag ska erkänna det: Jag suger på det här med scrapbooking. Det är faktiskt så illa att jag inte ens försökt, jag var nämligen aldrig nåt för det här med att pyssla och knåpa ens när jag var liten – fastnade alltid med saxen, klippte och skar fel, kletade alltid ut limmet i händerna mer än på papperet, stack mig på nålar – helt enkelt värdelös på det! Jag gillade pennorna och papperen. Och så bilder förstås. Måla gjorde jag ett tag också, oljetavlor, men hej vad mycket färg det blev överallt och jag hade tyvärr ingen ateljé där grejerna kunde få stå upplockade. Dessutom var jag inte speciellt duktig på det heller. Istället blev det en kamera. Inte riktigt lika kladdigt.

Så tyvärr kanske inte det här är en ”riktig” scrapsida (eftersom jag nu inte vet hur man gör en sån) men det visar iallafall att det funkar fint att pyssla även digitalt med hjälp av lite texturer, bilder på papper och penslar till Photoshop.

Använd det till exempel för att göra egna julklappar till släkt och vänner, julkort, dopkort, bygg hela fotoböcker i samma stil, skapa egna dagböcker där du lämnar plats för att skriva eller foton att lägga i bebisens minneslåda till 18-årsdagen.

Klicka på bilden för att se den större.

På SXC kan du t ex hitta gratis bakgrundsbilder (och andra fria bilder att använda om du inte fotar själv).
För att hitta lite roliga penslar till Photoshop för att göra lite gammaldags eller smutsigt intryck sök på Google: ”Grunge”, ”Stains”, ”Scratches”, ”Photoshop brushes” etc

Nyårslöfte?

Fota och bildredigera mycket oftare än jag gjort det senaste året. Det är så himla roligt ju! Och perfekt att frilansa med och kompletterar dessutom mitt vanliga jobb, bra att koppla av med och få igång hjärnan och… ja, det är egentligen bara en massa bra saker. Ett (nästan) perfekt intresse!
Vill du se hur den här bilden såg ut före kan du besöka bildbloggen.

Effektfullt eller effekt fult?

Jag satt och lekte med några bilder igår och försökte mig på att göra lite annat mot vad jag brukar för en gångs skull. Här en bild med hårt mixade färger, massa korn (brus) och utfrätningar på sina håll.

Smaken är som baken och ingen tycker säkert lika, men vad tycker du?

 

(uppdaterat: Hm. Bilden är lite mörkare i verkligheten än den blev i bloggen.)

With love 2

Jag testar lite olika funktioner, effekter och grejer som jag vill ha på bilder till Duon och deras hemsida och övriga material.
Det här var en som råkade bli till, en idolbild. Det var så roligt att sitta och pilla och det var så längesen jag gjorde det att jag inte kunde hejda mig. Fast jag får kanske ta och försöka skriva ”With love…” lite mer killigt.

It’s all about the details

Jag gillar detaljer och finlir. Faktiskt kan jag snöa in mig på dem så hårt ibland att det nästan är svårt att se helheten!

Jag har nyss gjort ett litet enkelt detaljarbete och passade samtidigt på att göra en liten guide av det.

1. Svart plastspänne ska vara i metall. Går det? Jajjemensan…
Tur nog så är kroken lite ojämn i plasten också, passar bra för metallkänslan i det här fallet. Skulle den behövt vara slät så hade klonpenseln fått göra en vända först. Nå, det här är ett sätt:

2. På med en kurva för grundfärgen, gör det som ett justeringslager så blir det lätt att ändra sen. Fyll masken svart och måla sen fram effekten med vitt i masken där det gråa ska synas.
Min kurva är ganska hård, inte så jättenoggrann, justeringar kan man göra efteråt genom att t ex dra ned opaciteten på lagret istället.

3. Finlirsdags. En ny kurva, samma tillvägagångssätt som tidigare fast nu ”klipper” vi det vita, dvs fräter ur. Fyll masken med svart och börja måla fram effekten i lagret med vitt där högdagrarna ska vara, fin liten pensel, var lätt på handen. Runt kanter och på blänkytor. Använd samma lager, fast inte med lika hög opacitet på penseln och passa på att måla även ytor som bara ska bli lite ljusare.

4. Här är det samma sak som i 3:an (fortfarande justeringslager med mask som man fyller svart och målar fram effekten i där man vill ha den), mest för finjustera upp vissa högdagrar.
Klart!

5. Ca tid för den här blev ca 4-5 min. Stora saker tar längre tid så klart.

Notera att jag jobbar tvärtom i mina kurvor mot vad många brukar göra, jag tänker nämligen från vitt till svart (0-100%, pigment), därför får du antingen slå om genom att klicka på den lilla tonade raden under, eller som i cs3:an välja alternativ: visa mängd och där byta. Eller så får du tänka tvärtemot och dra kurvan åt andra hållet!

Frågor?

Made with love

Efter att ha gjort den här bilden till svartvitt och tittat på den en stund upptäckte jag att Helenas navel såg ut som ett hjärta. Jag har bara förstärkt/koncentrerat det lite med hjälp av lite skuggning och upplättning.
Made with love, will be loved.

Slutresultatet

Ja, så här blev den. Som en liten målning. För tanken in på de där avporträtteringarna man gjorde av kungligheter på…var det 1700-talet? Så originallikt som möjligt, men ändå med viss ”försköning”.
För att komma till den här versionen utifrån tidigare har bara ljus och skugga använts. Inget retuscherande – dvs lägga till eller ta bort något. Bara så ni vet!

Filmkänsla?

En av modegrejerna bland fotografer och retuschörer är att få Dave Hill-känsla i bilderna.
Nåväl, riktigt så långt har jag väl inte gått, ville bara köra en lite roligare ”retuscherad” variant (mestadels är det ljus och skugga och hårtestar) än det vanliga så tjejen får nåt extra utöver de vanliga porträttbilderna.
Nu är den inte riktigt färdig, bara på ”provstadiet” och skavanker och dylikt behöver justeras, men vad tycks så här långt?

Den vänstra är direkt från raw-filen utan justering, och den högra den retuscherade.

Same shit different results…

Photoshop är egentligen hur bra som helst. Man kan göra i princip vad som helst i det programmet…utom att laga mat!
Så det ska jag hem och göra efter att jag visat er det här med blandningslägen på lager.
En och samma bild, samma lager men ändå olika utseenden.

1. Det är bara att inse – ibland är man inte den mästerfotograf man hela tiden tror! Här är Louise (katten alltså) fotad i en mörk lägenhet, med en Canon Powershot A720 IS…fråga inte vart IS:en tog vägen för den var då inte aktiv här… sen inställningarna 1/6 sek, bländare 2,8, 200 iso och vitbalansen på auto. Originalet alltså.

2. Eftersom jag nu tyckte att den bilden blev hemskt tråkig, men samtidigt ville göra något av den tänkte jag prova nåt annat. Så jag gjorde ett svartvitt justeringslager och drog lite i den gula och röda. Ok…ganska mycket.
Det är därför den blivit så kornig också, och nån skärpa är inte pålagd än.

3. Därefter fick det bli två kurvlager med lite kontrast, olika mycket för olika områden – därav maskningen. Så…bild klar, det är den här som syns i inlägget innan. Fast…det är här det är svårt att låta bli att fortsätta prova något annat…

4. …och då brukar jag först ge mig på blandningslägena, testa olika blandningar i olika lager.
Här visar jag hur det blir om man lägger blandningsläget i det svartvita justeringslagret. Den här har fått blandningen ”mjukt ljus”.

5. Den här har fått blandningen ”färg”. Nu är ju inte det så upphetsande kanske med ett svartvitt lager men…hey, vart tog kornen vägen?

6. Den här har fått ”Luminiscens”.

7. Och sista har fått effekten ”raster”.
Den här tycker jag blev så skönt mjuk, den ska jag nog prova att göra något mer med.

Överhuvudtaget kan förresten effekten ”raster” användas på för mörka bilder t ex. genom att
1. Duplicera bakgrundslagret.
2. Lägg blandningsläget ”raster” på lagret som nu heter bakgrund kopia.
klart!
Eller? Är den fortfarande för mörk?
3. Gör en kopia på kopian (duplicera lager), så upprepar sig effekten, och du får ännu ett lager som heter bakgrund kopia 2.
Blev det för mycket nu? Sänk då opaciteten (ligger bredvid blandningslägena) på det lagret tills du är nöjd.
Resultatet blir inte alltid vad man hoppas på, men har man bråttom och inte kräver underverk av bilden duger det ofta ganska länge.

Även vanlig ”övertoningskarta” med övergång från svart till vitt kan vara effektivt, precis som på sista bilden ovan (fast där används ”svartvitt”) så dämpar den färgstick en aning och kan vara precis det som behövs. Testa genom att göra ett justeringslager med ”övertoningskarta” och välj sen svart/vit.
Därefter lägger du blandningsläget ”raster” på.
Hur ser det ut? Så här blev min (utgångsläge se första bilden i det här inlägget):

Hygglig får jag nog säga, om än lite kontrastlös. Men det går ju att fortsätta…nästan hur länge som helst.

En gudinna i guld

Jag håller på med några retuscher som är ganska tidskrävande. Framför allt kräver de tanke och omtanke snarare än ”bara” jobb. Det måste bli bra, det blir också väldigt bra, men det kräver en exakt mängd av allt. Inte för mycket, inte för lite.

Jag fick några stödord för första retuschen, en bild med en vacker kvinna på: värme, guld, strålande, som en gudinna – stark, sensuell, varm.
Det blev en varm sensuell bild, helt klart och min uppdragsgivare är nöjd. Bilden var från början bra, mycket bra utgångsmaterial, kvinnan var vacker också, lite vackrare nu, ett lite annorlunda ljus i hela bilden.
Sen kom nästa utmaning. Kan vi lägga guldstänk på henne?
Absolut. Jag är övertygad om att det går. Fast medan jag jobbade med den släppte jag iväg mig själv lite.
Först gjorde jag något som påminner om ett guldskimmer på delar av huden, det är skitsnyggt!
Sen fick jag en ny idé, och valde att dra in en strukturerade yta i guld som går ihop med hennes kroppsform och skuggor, som om delar av henne är gjord av guld. Det är lite läckert. Det börjar med mycket i armen och avslutas med mindre i ansikte och på bröstkorgen, som om det tonar ut i vanlig hud. Därefter lägger jag på ytterligare skuggor och högdagrar.

Om jag har lite tur finns det möjlighet att visa upp bilderna nån gång. Annars tänkte jag göra ett liknande prov med en annan bild. Det här gav mersmak och ännu fler idéer.

Nästa retusch har en lite annorlunda beskrivning. Det är en kille, som ska se ut som om han just blivit, eller snart kommer att bli påsatt av en stor svettig bög. Det ska vara homo men inte transigt. Hmm…