Arkiv för kategorin ‘Sett/hört/läst’

Färg efter hormon

torsdag, 5 november, 2009

Intresseklubben noterar:

890484_74678323Visste ni att hårfärgen har med hormoner att göra?
Blondiner sägs vara mer fertila (de har en högre östrogenhalt), och drar därmed till sig män mer (p g a sin fertilitet såklart, inte hårfärgen i sig) och kan ha sämre matematisk förmåga istället – det är troligtvis därifrån uttrycket ”dum blondin” kommer.
Goda matematiska kunskaper är tydligen förknippat med manliga hormoner. Jag motsäger det inte. Och om smarthet mäts i hur duktig man är i matte så är jag definitivt dum fd blondin och fortfarande lika dum fast numera-ljusgråcendré-nåt-sånt.

Om det är till nån tröst för nån så mörknar blondiner ofta med åldern, eller efter det att de fått barn då östrogennivån sjunker.
Samma sak fast tvärtom råkar mörkhåriga ofta ut för under sin graviditet, att de kan bli lite ljusare i håret. En riktigt luttrad hårfrisör(/ska) kan nog nästan se vilken tid i månaden man är, gravid etc – i alla fall om man är stamkund, och tänker man färga håret kan ens hormoner alltså påverka hur bra och länge färgen sitter. Det ni.

Varför kommer jag att tänka på de där pinsamma t-shirtsen som fanns i början av 90-talet, och som ändrade ton/färg på ställen där det blev varmt?

Inte utan min fjärr

torsdag, 22 oktober, 2009

Jag är hemskt sugen på en sån här liten sötnos för att börja bygga nån sorts multimediacentral hemma, men vad i herrans namn funkar inte fjärren till den för?
Som det ser ut nu får jag köpa en leopard och trycka in i den äldre mbp:n hemma och använda den som musikspelare istället. I och för sig så står den ju oanvänd nu så det kanske inte är nån dum idé så den inte torkar ihop alldeles.
Annars känns det väl ändå lite löjligt att inte kunna använda front row och fjärr för film, bildvisningar och dylikt skoj (Jag har ju dessutom program till min fjärr och styr flera programvaror med den).

Då var det bara en extern hd för att lagra allt på, ett trådlöst tangentbord och en projektor och duk kvar så…

Into the wild

tisdag, 20 oktober, 2009

Och apropå inlägget innan vill jag tipsa om filmen Into the wild för er som inte sett den. Och all skön musik i den!
Filmen handlar om den unge mannen som tröttnat. På allt det där…

Eddie Vedder – Hard sun

Eddie Vedder, Jerry Hannan – Society

Vem är du, vem är jag…

tisdag, 20 oktober, 2009

Tänk om ICA’s alla anställda var klädda i vanliga kläder? Jeans och en t-shirt som det står BITCH på över bröstet på tjejen i charken, en av tjejerna i kassan har en ordentligt urringad paljettblus, stora silverringar i öronen och en hel del gråblå ögonskugga, allt toppat med stuprörsjeans och höga stövlar, en rufsig tofs på huvudet och en lurvig scarf runt halsen och ett rosa tuggummi i käften.
Killen som fyller på en hylla har baggyjeans och en stor keps på sniskan och han på lagret som grejar med brödet har en lurvig kofta, ett par för trånga chinos och ett par sandaler över bara fötter.

Tänk om Ikeas alla anställda hade vanliga kläder. Hur skulle man hitta nån att be om hjälp? Eller om polisen rycker ut civilklädda i ett väpnat rån… hur vet man vem som siktar på vem!?
Tänk om AIK inte spelade sina matcher i blåvitt utan valde egna färger på var och en, och tänk om motståndarlaget gjorde samma sak? Vem spelar mot vem? Vem hejjar på vem?

Jag var i fjol somras på ett rätt dyrt spa på västkusten. Jättefint ställe, en riktigt avslappnad attityd, allt för att alla skulle ta det så lugnt som möjligt. Så avslappnad att ingen av de anställda bar profilerat eller uniform.
Hursomhelst. Det var vanliga kläder som gällde på de anställda, i de flestas fall något avslappnat som t-shirt/piké, kjol/byxa/shorts osv. Ingen färgkoordination eller tryckta logos eller dylikt.
Hovmästaren hade en skrynklig kavaj av odefinierbart material, jeans och strumpor och ett par tofflor, tålös modell om jag inte minns fel. Han såg ut som en oerhört förvirrad och disträ konstnär och hade dessutom ett lockigt lite ovårdat/okammat hår som såg ut som jag brukar göra när jag just gått upp ur sängen (ni vill inte veta). Det tog ett tag innan vi fattade att han var hovmästare. Och innan vi fick oss mat också i och med det. Många gick och sneglade på honom, visste inte om de skulle våga fråga om hjälp (jobbar han där?) och andra tyckte det såg ovårdat ut helt enkelt. Spa i all ära.
Senare fick vi veta att de nog hade tänkt skaffa nån form av gemensamma kläder trots allt, då det verkade ställa till en del problem som det var.

Så…

Jag kan prata för mig själv först. Jag skulle nog ha en aning svårt för lag som spelar i blandad klädsel (vem gjorde mål?), butikspersonal som jag inte kan hitta lätt och restaurangfolk jag inte vet om jag vågar fråga ifall de kan ta min beställning, och jag vet att det här gäller väldigt många andra också.

Varför är då så många emot skoluniform? Säkert finns det en del av dem, som inte för sitt liv skulle kunna tänka sig Ikeas personal utan de blågula ”uniformerna”?

Allt det som uniform i skolan verkar antas göra (enligt motståndarna till det): frånta någons identitet, egen vilja och allt som nu sägs är uppenbarligen vitt accepterat i andra sammanhang, och väldigt viktigt när vi pratar om lag och sammanhållning.
Varför inte i skolan undrar jag?
När allt kommer omkring blir det lite samma sak även i vanliga kläder. Många klär sig i liknande kläder. Sen vart man köper dem, i vilken prisklass ger direkt en sorts grupptillhörighet. Tjejerna verkar i vissa grupper gilla att i förväg bestämma vilka färger eller plaggtyper som ska användas dagen därpå – alla andra stöts effektivt bort i och med att de inte hör dit. Killarna som tillhör ett visst gäng har oftast nån slags symbol/plagg eller dyl. som används för att visa sin tillhörighet.
Först ska vi uppmuntras och lära oss att vara oss själva (trots att de flesta ändå söker sig automatiskt till en grupp), för att i nästa fasas in i ledet bland alla andra där alla gör samma sak. Förvirrande.

Jag vet inte om jag vill komma nånstans med det här mer än väcka en tanke. En tanke som jag själv har suttit och grottat ned mig i om grupperingar, om identitet, om tillhörighet och hur viktigt det är för oss att kunna bedöma andras tillhörighet, om tryggheten att tillhöra något, om otryggheten att hamna utanför… om varför vi i vissa sammanhang accepterar allt och i andra ingenting.

För inte så länge sen såg vi Die Welle här hemma, det var det som satte igång tankeverksamheten (det och ett inslag på radion om skoluniformer för inte så länge sen). Filmen är baserad på en verklig händelse och den handlar om en lärare som under en vecka diskuterar med eleverna om autokrati, vad det är och vad det innebär. Så bestämmer han sig för att göra ett test. Och ”tvingar” eleverna till att ha uniform, stå upp när de ska prata och tilltala honom som Herr Reigner.
Jag tänker inte berätta om filmen, utan rekommenderar att se den, men så här mycket kan jag säga. Antalet följare, sådana som bara hakade på utan att ens ifrågasätta vad som hände, var bra många fler än de som tvekade, backade ur eller till och med försökte stoppa det.

Se den. Den är bra.
För egen del är jag inte mycket för uniformer och dylikt (även om jag använder om önskemål finns av nån orsak) men vill ändå även i fortsättningen se Ikeas personal i nån gemensam klädsel trots allt.
Dubbelmoral? Kanske.

Svenska namn

onsdag, 14 oktober, 2009

svenskanamn.se kan man söka på namn och dess popularitet och betydelse etc.

Mitt namn var väl inga konstigheter antar jag. Jägarinna eller skördare har jag hört tidigare. Helgon också eftersom det finns några gamla helgon som de förknippar med namnet.
Namnsdagen är dock fel… det är den 26 april… gå in och uppdatera det här senare.

Det komiska i här är att ”Källa” är angiven som Madde!
För er som inte vet… min syster heter Madeleine. Kallas Madde. :)

Och Pär då. Han är klippan. Och det är ju det jag alltid kallat honom, en klippa, min stabila punkt i tillvaron.
Hans namnsdag ska tydligen ha varit igår. Hm.

namntn

namnpn

Bank holidays

fredag, 9 oktober, 2009

Vardagar då banken är stängd verkar vara en fri/helgdag i många länder. Vi har det i Sverige också men då infaller det inte på nån vanlig arbetsdag:

Bankfri dag
En dag som vid betalning av växlar, lån etc är jämställd med söndag och allmän helgdag. Svenska bankfria dagar är lördagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton.

(Jag sitter och försöker få ihop en sammanställning över alla lediga dagar som varje land har som jag själv har kontakt med så att det blir lättare att planera deadlines.)

Oj vad godsaker!

fredag, 18 september, 2009

Jag fick en kommentar från Bakrecepten.se nyligen. Gå in och kika där om du törs!
Fantastiskt mycket gotta ihopsamlat, och P hittade bland annat ett tacopajrecept som verkade riktigt gott och jag vet iallafall minst en som läser den här bloggen som gillar att baka och flera som gillar att laga mat.

Lite skojig

onsdag, 16 september, 2009

Anna twittrade ut den här sajten och jag känner att jag måste dela med mig av den.

http://thereifixedit.com/

Dagens döda, fettdoktorer och allmänna trender

tisdag, 15 september, 2009

Idag är dagen då radion meddelade imorse på nyheterna att Patrick Swayze avlidit inatt. Jag har dock inga kopplingar till honom på grund av Dirty Dancing – den såg jag först många många år senare efter att den kommit – utan snarare ”Nord och Syd”. Då var jag kär.
Och Ghost. Även om jag kanske inte direkt grät för att han försvann i ljuset utan för att han lämnade henne ensam. Min favorit i den filmen var nog Whoopi Goldberg.

Sen var det förstås Alex Floyd också som trillat av pinnen.
Who? Alex Floyd? Ni minns väl Floyd? Den alltid lika fulle kocken som reste runt och lagade mat. Jag gillade honom.

Andra små anmärkningsvärda noteringar idag är att Fettdoktorn Annika Dahlqvist fick göra moraltestet i p3, och där frågan om friheten att få göra abort, och framför allt hennes motiveringar, förbryllade mig.
Hon tyckte att det skulle vara förbjudet eftersom ”fostret kunde klara sig själv”. Kan det ha varit så hon sa? Eller nåt liknande, damn, jag borde ha skrivit ned det här direkt när jag hörde det för jag förstod det inte överhuvudtaget. Det var alltså inte att hon ville förbjuda det från ett visst datum, för det har ju redan satts ett par trots allt… det var hennes motivering jag hajjade till på.

Sen NÄR (alltså från vilken vecka men det har lite dubbel betydelse det där) klarar sig ett foster själv utanför magen, utan livsuppehållande system? Mig veterligen… ganska sent.
Är det då moraliskt att låta ett barn bli till i mammas mage, kunna plocka ut det och hålla det vid liv sanslöst tidigt? Bara för att vi kan, inte för att det egentligen (enligt naturen) borde vara möjligt?

(Plötsligt ger det mitt arma huvud lite sjuka bilder av mammor som skaparmaskiner som under tiden kan gå vidare och göra vad de vill medan barnet växer till sig i nån plastlåda nånstans och kan hämtas när det är färdigt för leverans, antingen till ”mamma” eller nån annan som vill bli förälder. Embryon och nedkylda stålbehållare kanske ”is the shit”?)

[...]

Radion har även skvallrat om att Scan måste säga upp sjukt många anställda i Sverige. Och då flyttas slakten till andra delar i Sverige, vilket innebär längre och plågsammare resor för djuren.
Självklart inga roliga nyheter, men mest förundrad blir jag av den här kommentaren av Monica Didriksson, ordförande för LRF i Skaraborg:

Det går stick i stäv med vad den allmänna trenden är just nu kring djurhantering, åksjuk mat och den biten.

Allmän trend. Just nu?
Vad menar människan? Trend för mig innebär nåt som händer just nu, precis som hon säger, samt något som är ”lite på modet”, men frågorna kring djurhantering borde väl ändå inte ses som en trend, eller nåt som är aktuellt just nu? Jag trodde det var ett aktivt pågående arbete med att försöka göra saker och ting bättre och att det för länge sen hade lämnat bordet för vad som kan klassas som trend? kalla det hellre ”aktuellt”.

Slutligen fick jag kasta mig iväg från jobbet idag på grund av ett illamående på eftermiddagen och det var med nöd och näppe jag klarade köra mina dryga 3 mil hem utan att… ja.
Först trodde jag att det var maten jag ätit men jag är ännu osäker. Det ska inte ha kunnat vara nåt konstigt med det… mer än att min mage plötsligt inte gillade det. Så jag fick slänga mig i sängen, sova några timmar och vakna igen… fortfarande illamående. Nu har det dock gått över, och jag känner mig fit igen att ge mig av till jobbet imorrn. Vara hemma sjuk är inte aktuellt just nu.

Samtidigt

fredag, 4 september, 2009

Peter Madison skrev också om influensan igår, fast kanske lite mer om vaccinet som sådant. Scary!