Tänk om ICA’s alla anställda var klädda i vanliga kläder? Jeans och en t-shirt som det står BITCH på över bröstet på tjejen i charken, en av tjejerna i kassan har en ordentligt urringad paljettblus, stora silverringar i öronen och en hel del gråblå ögonskugga, allt toppat med stuprörsjeans och höga stövlar, en rufsig tofs på huvudet och en lurvig scarf runt halsen och ett rosa tuggummi i käften.
Killen som fyller på en hylla har baggyjeans och en stor keps på sniskan och han på lagret som grejar med brödet har en lurvig kofta, ett par för trånga chinos och ett par sandaler över bara fötter.
Tänk om Ikeas alla anställda hade vanliga kläder. Hur skulle man hitta nån att be om hjälp? Eller om polisen rycker ut civilklädda i ett väpnat rån… hur vet man vem som siktar på vem!?
Tänk om AIK inte spelade sina matcher i blåvitt utan valde egna färger på var och en, och tänk om motståndarlaget gjorde samma sak? Vem spelar mot vem? Vem hejjar på vem?
Jag var i fjol somras på ett rätt dyrt spa på västkusten. Jättefint ställe, en riktigt avslappnad attityd, allt för att alla skulle ta det så lugnt som möjligt. Så avslappnad att ingen av de anställda bar profilerat eller uniform.
Hursomhelst. Det var vanliga kläder som gällde på de anställda, i de flestas fall något avslappnat som t-shirt/piké, kjol/byxa/shorts osv. Ingen färgkoordination eller tryckta logos eller dylikt.
Hovmästaren hade en skrynklig kavaj av odefinierbart material, jeans och strumpor och ett par tofflor, tålös modell om jag inte minns fel. Han såg ut som en oerhört förvirrad och disträ konstnär och hade dessutom ett lockigt lite ovårdat/okammat hår som såg ut som jag brukar göra när jag just gått upp ur sängen (ni vill inte veta). Det tog ett tag innan vi fattade att han var hovmästare. Och innan vi fick oss mat också i och med det. Många gick och sneglade på honom, visste inte om de skulle våga fråga om hjälp (jobbar han där?) och andra tyckte det såg ovårdat ut helt enkelt. Spa i all ära.
Senare fick vi veta att de nog hade tänkt skaffa nån form av gemensamma kläder trots allt, då det verkade ställa till en del problem som det var.
Så…
Jag kan prata för mig själv först. Jag skulle nog ha en aning svårt för lag som spelar i blandad klädsel (vem gjorde mål?), butikspersonal som jag inte kan hitta lätt och restaurangfolk jag inte vet om jag vågar fråga ifall de kan ta min beställning, och jag vet att det här gäller väldigt många andra också.
Varför är då så många emot skoluniform? Säkert finns det en del av dem, som inte för sitt liv skulle kunna tänka sig Ikeas personal utan de blågula ”uniformerna”?
Allt det som uniform i skolan verkar antas göra (enligt motståndarna till det): frånta någons identitet, egen vilja och allt som nu sägs är uppenbarligen vitt accepterat i andra sammanhang, och väldigt viktigt när vi pratar om lag och sammanhållning.
Varför inte i skolan undrar jag?
När allt kommer omkring blir det lite samma sak även i vanliga kläder. Många klär sig i liknande kläder. Sen vart man köper dem, i vilken prisklass ger direkt en sorts grupptillhörighet. Tjejerna verkar i vissa grupper gilla att i förväg bestämma vilka färger eller plaggtyper som ska användas dagen därpå – alla andra stöts effektivt bort i och med att de inte hör dit. Killarna som tillhör ett visst gäng har oftast nån slags symbol/plagg eller dyl. som används för att visa sin tillhörighet.
Först ska vi uppmuntras och lära oss att vara oss själva (trots att de flesta ändå söker sig automatiskt till en grupp), för att i nästa fasas in i ledet bland alla andra där alla gör samma sak. Förvirrande.
Jag vet inte om jag vill komma nånstans med det här mer än väcka en tanke. En tanke som jag själv har suttit och grottat ned mig i om grupperingar, om identitet, om tillhörighet och hur viktigt det är för oss att kunna bedöma andras tillhörighet, om tryggheten att tillhöra något, om otryggheten att hamna utanför… om varför vi i vissa sammanhang accepterar allt och i andra ingenting.
För inte så länge sen såg vi Die Welle här hemma, det var det som satte igång tankeverksamheten (det och ett inslag på radion om skoluniformer för inte så länge sen). Filmen är baserad på en verklig händelse och den handlar om en lärare som under en vecka diskuterar med eleverna om autokrati, vad det är och vad det innebär. Så bestämmer han sig för att göra ett test. Och ”tvingar” eleverna till att ha uniform, stå upp när de ska prata och tilltala honom som Herr Reigner.
Jag tänker inte berätta om filmen, utan rekommenderar att se den, men så här mycket kan jag säga. Antalet följare, sådana som bara hakade på utan att ens ifrågasätta vad som hände, var bra många fler än de som tvekade, backade ur eller till och med försökte stoppa det.
Se den. Den är bra.
För egen del är jag inte mycket för uniformer och dylikt (även om jag använder om önskemål finns av nån orsak) men vill ändå även i fortsättningen se Ikeas personal i nån gemensam klädsel trots allt.
Dubbelmoral? Kanske.