Apropå det här med lim och sår… jag har ju trots allt mitt goda läkkött att trösta mig med!
Att bli sjuk till exempel innebär iofs att jag däckar totalt. Kroppen lånar reserver ända nedifrån lilltårna och däckar mig helt på kuppen (jo, jag har hallucinerat nån gång, stavas det så?) för att fixa till problemet, men det brukar istället innebära att jag snabbt blir frisk.
Och främmande föremål i kroppen, typ örhängen, piercing och dylikt gör min kropp allt för att bli av med och lyckas den då växer såret igen snabbt som ögat. Jag kan fortfarande efter många år inte lämna örhängshålen tomma, de växer bara igen.
Det hör liksom inte hemma där, vissa saker ska bara inte finnas där oavsett vad jag vill.
Jag har funderat på silikonbröst (jamen döm mig då. Vilken tjej i min storlek har inte gjort det liksom?), men jag törs inte. Förmodligen skulle min kära lilla kropp skjuta ut dem som projektiler genom ryggen på mig i sin iver att befria mig från allt ont, och då föredrar jag hellre två mindre kullar på framsidan än fyra stora hål, två fram och två bak.
Tatueringen hann knappt bli ett sår. Den växte igen dagen därpå, lämnade såklart bläcket kvar, men växte igen så snabbt att jag fick en reliefeffekt som stannade kvar. Länge! Den kommer och går fortfarande.
Weird.
